SofiaMe

Hittade en enklare blogg som passar mina obefintliga datorkunskaper bättre. Hejdå blogspirit! :)

 Nu finns jag här

Eller rubriken kanske borde vara ”icke hypokoner”..

Febern som jag dragits med hela våren kom envist tillbaka, var borta några dagar och så hade jag stegring igen. Dessutom var min mage konstig, jag hade ont, mådde illa och kände mig uppsvälld. ”Jahha, magcancer”, tänkte jag. Var till läkare igen, och hon sände mig på blodprov. Vet inte vad de tog för prov, men fem rör tappade de ur mig. Några dagar senare ringde läkaren och berättade att jag hade höga halter av reticulinantikroppar och hon ville att jag genast skulle komma och få en remiss till en specialläkare. ” Jahha, magcancer”, tänkte jag.

Men det var det inte. Läkaren berättade att reticulinantikroppar antyder om celiaki, och jag behövde göra en tunntarmsbiopsi för att få veta säkert. Jag fick tid för gastroskopi. Jag visste att det innebär att man sväljer en slang och de tar prover från magen. Alla sa att det inte gör ont med att det kan vara lite obehagligt. Eller som specialläkaren sa: ”Det kan kännas lite ovanligt”.

Hmm.. Jag tänkte DÖ. Jag gurglade och vred mig i kramper, sparkade med fötterna och tårarna rann. Dert gjorde skitont i halsen och jag kunde känna hur slangen kröp runt bland inälvorna. *rys* Jag vill  inte skrämma upp någon som kanske ska på gastroskopi, men man kan väl inte luras heller! Jag själv kände mig väldigt lurad då läkaren sa: ”Tänk på nåt roligt!” och tryckte ner två meter slang i mig medan min kräkreflex gjorde starkt motstånd.

Turligt nog var allt över på ca 10 minuter och jag fick svaret direkt: Ingen tvekan, min tunntarm är alldeles slät då den borde vara luddig, jag har celiaki.

Jag visste inte riktigt om jag skulle vara lättad eller inte, jag var fortfarande omskakad av undersökningen och tog bara snällt emot broschyrer och råd av läkaren och tackade så mycket.

Vad är celiaki?

Celiaki är en sjukdom, där tunntarmens slemhinna skadas av ett äggviteämne, gluten, som finns i de inhemska sädesslagen, korn, råg och vete. Då slemhinnan blir skadad, kan tunntarmen inte ta tillvara alla näringsämnen i maten, och patienten får bristsymtom, som ger ett vidsträckt spektrum av symtom. Med glutenfri kost normaliseras slemhinnan, men skadas ånyo, ifall patienten övergår till normal glutenhaltig kost. http://www.gastrolab.info/ksqcels.htm

Visst var jag lättad, att jag inte var ”luulosairas”, att jag fick veta orsaken till mina symptom och att det inte var magcancer. Att leva utan mjöl kan ju inte vara så svårt.

Det är först nu, några dagar senare, då jag studerat lite och googlat en massa och varit och handlat, som det börjar gå upp för mig vad det egentligen innebär att ha celiaki. Det handlar ju inte bara om att köpa glutenfritt bröd och byta ut vetemjölet mot bovete. Mjöl finns där man minst anar det! I salladsdressing, t.ex. Och glass! För att inte tala om pizza, hamburgare, Twix, Kismet, lakrits *snyft*, spagetti, mysli, alla kex och bakelser.. jag kommer att gå ner 10 kilo! Nåja, kanske inte, men butiksresorna kommer definitivt att bli mycket mer tidskrävande, då man måste läsa innehållsförteckningen på alla produkter. Dyrt blir det också, glutenfria produkter är 1-2 euro dyrare än motsvarande normal produkt. Fast man får faktiskt 21 euro i månaden från fpa!

Jag måste ha en egen hylla i köksskåpet där jag förvarar mina glutenfria produkter, de får inte komma i kontakt med produkter som innehåller gluten. Om jag håller dieten återhämtar sig mitt tarmludd så småningom, men en brödsmula kan få det att förstöras igen!

Att vänja sig med de praktiska svårigheterna kan ta sin tid. Det är ju inte bara hemma man äter. Då man hälsar på hos folk måste man fråga vad allt innehåller, och folk har sällan glutenfria produkter på kaffebordet i vanliga fall. Jag avskyr att vara en ”gnällare” som är dendär besvärliga som inte kan äta nånting. Man kan inte fara på pizza sådär spontant som man brukar. Man måste typ ta med egna kex på kalaset eller helt enkelt låta bli att äta och då får värdinnan dåligt samvete. Suck. Men huvudsaken är ju att jag blir frisk. Läkaren berättade att jag haft keliaki sedan jag smakade på bröd första gången då jag var bebis. Symptomen har bara varit sådana att man inte misstänkt celiaki. Han sa också att man ofta inte vet hur det är att vara frisk förrän man hållit diet i ett halvår. Det ser jag fram emot.

Så, alla kära släktingar och vänner  (och såna som jag känner) J : Skaffa hem lite glutenfria kex, bondost, maränger, choklad eller frukt så kommer jag gärna på te! Hihi!

Det finns dessutom ca 1 celiakipatient på 100 personer, så alla känner nog någon..

 

Vi är på semester. Jobbade hela juni, skall jobba hela augusti. Jenna blev tvungen att vara heldag på dagis (7/8-16) och hon tyckte det var jättejobbigt. Mycket gnäll och kläng på kvällarna. Men nu är vi lediga heela juli! Underbart! Skall tillbringa en vecka i Stockholm, sen blir det bara skäriliv resten av lovet.

 

Julia är så stor så stor. På dagis berättar tanterna nästan varje dag hur duktig och självständig hon är, alltid lydig och snäll och tar hand om de andra barnen. Visst är hon sån hemma också? :) njaa, det verkar nog snarare vara så att hon anstränger sig extra mycket då hon är på dagis, sen då hon kommer hem slappnar hon av och behöver få utlopp för alla frustrationer och sånt som hon samlat på sig under dagen. Så det är jag och Mika som får agera slagpåsar på kvällarna istället. Men det är klart att hon är jättesnäll och gullig här hemma också, för det mesta.

 

Jenna fyllde 2 år den 22.6. Vi hade stort kalas och Jenna stortrivdes med att vara mittpunkten för festen. Hon blåste ut ljusen på tårtan så dreglet sprutade, och Julia hjälpte obemärkt så de slocknade. Jenna var nöjd, alla klappade. Bästa presenten var kanske en hund som pappa Mika gav, en som kan skälla och vifta på svansen.

 

Nu ska vi njuta.